Efter flera förfrågningar känner jag mig tvungen att officiellt skriva ett slut för den här bloggen, eftersom mitt High School Year faktiskt är slut. Dock har jag kontakt med alla mina underbara vänner från USA över Facebook samt mail, och nästa år så ska jag bege mig över till Brasilien för att hälsa på Marcella och sedan till Tyskland för att möta Mikayla.
Trots att mitt år i USA är över så ska jag inte sluta blogga, ni som vill läsa om mitt svenska, alldeles för vardagliga liv, kan hitta mig på http://entanglement.blogg.se/(som främst kommer vara en reseblogg).
Har ni frågor som rör ett High School Year i USA, mejla mig på anna.nystrom91@hotmail.com, eller lägg till mig på msn: anna.nystroem@hotmail.com.
Nu är bloggen slut - och USA kommer förevigt att finnas i mitt hjärta.
Nu är det snart två veckor som jag spenderat i Sverige och det är minst sagt underbart att vara hemma igen och få gå tillbaka till livet som man tog förgivet innan USA. Det tog ca två dagar att komma tillbaka till det svenska språket och vissa ord tänker jag fortfarande på engelska, eftersom det kommer naturligt...
Jag har även varit och hälsar på i min gamla klass och fick prata lite med lärarna som var minst sagt intresserade om mitt år. Dock kändes det inte alls skumt att komma tillbaka till skolan och träffa alla igen, utan det var mer som om tiden här i Sverige hade stått still och när jag kom tillbaka så började allt igen. Mina kompisar hade inte förändrats alltför mycket och jag har spenderat nästan varenda kväll med att umgås med antingen vänner eller familj - eftersom jag har en del att ta igen (även om det känns att jag har varit hemma i över 1 år).
På torsdagen förra veckan så hölls det även ett välkommen-hem-party hos Hanna, och det var jättemysigt att få äta god mat och prata med mina närmaste vänner. För att få in den rätta andan så blev jag klädd i vackra Sverige-kläder och jag fick en fin Sverigeflagga mantel på ryggen. Malin toppade allt med att måla svenska flaggor på mina kinder samt armar- vilket var kul.
På måndag börjar jag jobba på Skara Sommarland, vilket är ganska härligt då jag har något att sysselsätta mig med på vardagarna då alla andra går i skolan. Annars har jag hängt på flera lektioner i skolan - men det känns alltid bättre att försöka vara produktiv, därav har jag skaffat ett sommarjobb.
Efter sommarlovet börjar jag i klassen NV2A och jag planerar att tenta av Engelska B och C! (Jag får se hur det kommer att gå).
Nu så ska jag kanske starta en ny blogg om livet efter USA, fast givetvis under en annan adress eftersom jag alltid kommer associera denna med mitt härliga High School Year i USA.
ÅK SOM UTBYTESSTUDENTER! DET ÄR ETT MINNE FÖR LIVET OCH JAG ÅNGRAR DET INTE!
Nu sitter jag framför min dator hemma i regniga Sverige och sms:ar för fullt med mina svenska vänner som verkar ivriga med att få träffa mig. Det känns riktigt skumt att vara tillbaka i sina gamla vanor och det värsta ligger nog i att prata svenska eftersom jag fortfarande tänker för den mesta delen på engelska. Dock så känns det endast som om jag har varit borta i en VECKA och att jag såg min mamma bara för några dagar sedan..
Flygresan gick helt okej, fick ingen sömn på vägen mellan Newark och Stockholm, men pratade istället med en tjej från New Jersey som satt bredvid mig vilket var kul. Flyget tog 7 timmar och vi kom fram till Stockholm kl. 11 (04.00 min tid) och jag var minst sagt trött då. Jag begav mig direkt till incheckningsdisken för inrikes och SAS-snubben som tog hand om allt påpekade att jag hade 18 kg övervikt och att varje kg skulle kosta mig 60 kr. Jag som redan var trött bröt ihop totalt och var tvungen att ringa min mamma och se om jag hade kvar så mycket pengar på kontot för att betala, och det hade jag tyvärr inte. Men som tur var så såg nog SAS-killen hade jag hade gråtit och han sa att det var okej, och att jag inte behövde betala och det gjorde verkligen min dag. Ja sa tack flera gånger och sprang sedan iväg till min gate för att åka till Göteborg.
Jag blev upphämtat av min pappa, Margareta och min lillebror på flygplatsen i Göteborg - och görutom att Björn hade blivit jättelång så såg jag ingen skillnad och det kändes inte alls konstigt att träffa dem.
NU SÅ SKA JAG ÅKA TILL MIN SKOLA OCH TRÄFFA LITE SKÖNA MÄNNISKOR!! CYA!
Klockan är 01.19. Jag är trött och borde sova, men jag skriver endå!
Idag mina kära vänner så stod graduation på schemat och jag, som utbytesstudent, fick innan hela cermonin startade springa upp på scenen och ta emot en litet diplom som intygar att jag under ett år gått på Lennox High School. Dock så behövde jag inte ha på mig den traditionella graduation kostymen utan det räckte endast om jag var måttligt uppklädd. Avslutningen ägde rum i skolans gympasal, och ungeför 500 personer hade samlats där för att titta på när Class of '09 tog studenten. Jag tyckte det var oerhört pinsamt att höra mitt namn läsas upp, och sedan känna alla blickar vändas mot mig. Fast när jag väl stod uppe på scenen så kom jag att tänka på att jag troligtvis aldrig mer kommer att träffa alla i publiken igen - så det är ingen idé att stå framför alla och vara nervös. Efter att jag tilldelades ett speciellt diplom så var det dags för den riktiga cermonin att börja, och till min stora förvåning så var det hela inte alls speciellt. Rektorn ropade upp ett namn i taget och personen som blivit uppropad fick traska upp på scenen snabbt och ta emot ett brev innehållande deras High School Diploma. När alla hade klivit upp på scenen så tog de av sig hattarna och kastade dem högt uppe i luften - precis så som de gör i filmer, vilket var riktigt häftigt.
Efter att the Graduation var över så jag och Mikayla över till Amanda's hus för att hålla henne sällskap eftersom hennes bror hade ett graduation party. Vi stannade där i några timmar och åt god mat, pratade och hade allmänt roligt. Jag och Mikayla åkte sedan till Alyssa's brors party och umgicks en stund med Sabra, Kaity samt Alyssa ute på golfbanan. De hade, precis som Mikayla, börjat gråta när jag gick upp på scenen för att ta emot mitt diplom - och de tyckte att jag borde stanna längre som en illegal invandrare. Efter ca en timme på golfbanan/TJ's grad- party så åkte vi tillbaka till Amandas hus för att sola och äta chips. Vi stannade där i ca 1 timma innan vi bestämde oss för att åka till mitt hus instead för att kolla på Björn Gustafsson (Mikayla's favorit) och äta Swedish fish.
När klockan slog 19.00 så åkte jag, tillsammans med Kelli, Megan och Kelsey, över till Sarissa's hus. Där var nämligen alla mina vänner från the junior class, och vi spelade volleyball, tände en brasa och grillade marshmallows. Det är nämligen en årlig tradition att alla samlas at Sarissa's house och bränner alla läxor/skolböcker i en stor brasa. Kelli hade även med sig en hel låda med fyverkerier som användes flitigt och Chrystal fick för sig att bränna av halva lådan på samma gång vilket bidrog till en "jävla smäll". Dock så hade vi jättekul - ända fram tills det var dags att säga hej då till alla, eftersom jag inte kommer hinna se dem igen innan måndag. Stämningen som rådde när jag gav alla kramar var minst sagt skum, alla var ledsna men samtidigt så är det så svårt att verkligen inse att vi kanske aldrig kommer att ses igen. När jag satt i Kelli's car så bröt jag ihop totalt och en hel drös med tårar rann ner från mina kinder och det var inte förens då jag verkligen insåg att jag kommer lämna allt på måndag. Mina vänner som jag har är är riktigt underbara och det är så svårt att lämna dem utan att känna sig sorgsen osv. Dock så tror jag att man behöver vara en utbytesstudent för att förstå den speciella känslan av att lämna något - för det är svårare att åka hem och lämna allt i USA än vad det är att åka ifrån Sverige.
Nu så måste jag sova! Jag ber om ursäkt för stavfel etc - det är helt enkelt för sent.
Ett spännande inlägg kommer imorgon, men uppdateringar från Graduation och andra äventyr.
God natt!
Idag fick jag några bilder från pjäsen från Jackie och jag passar på att lägga upp en bråkdel här så ni kan se. Dock så är kvaliten allt annat än bra och ett visst huvud dyker upp och täcker en del utav fotona - men det är bättre än inget. Jag är klädd i en gul t-shirt och vita jeans, så ni kan nog hitta mig någonstans i bakgrunden.
Imorgon är det sista skoldagen och jag ska försöka att ta med mig kameran och fota!
Nu är de s.k. Semester-testen i full gång, vilket innebär att jag borde spendera min tid med näsan i biologiboken. Dock så har jag kommit fram till att jag har mer viktigare, och kanske roligare, saker att pyssla med, nämligen avskedspresenter till mina närmaste vänner. Jag sitter nu och skriver 13 brev, alla med olika innehåll, och med vissa ingår det små presenter, svensk/engelska lexikon och cd-skivor som jag själv brännt med hederlig svensk musik såsom Boten Anna, Sommartider, Kung för en dag etc. Jag har även planerat att ge bort knäckebröd till Kelsey och en svensk pannkaksmix till Amanda - vilket jag hoppas blir bra. Eftersom vi endast har två skoldagar kvar så vill jag få alla avskedspresenter gjorda idag, eftersom packningen samt städningen återstår, som förmodligen kommer ta flera dagar... Jag har även funderat kring om mina två väskor verkligen kommer att räcka för alla de prylar jag samlat på mig under året, då jag främst syftar på mina vinterkläder eftersom vintern här i South Dakota var allt annat än mild. Det återstår helt enkelt att se vad som får plats i mina stackars väskor, annars blir det väll till att ge bort de onödiga plaggen till kyrkan.
Idag har jag för övrigt varit på jättebra humör, främst eftersom vi hade föreställningen för vår pjäs igår, som fick väldigt bra kritik. Framträdandet gick jättebra och folk skrattade så de grät i publiken när hövdingen (spelad av Elias) klev fram på scenen och dansade the "Native Dance". Tyvärr så glömde jag min kamera, så jag kunde inte ta några bilder från pjäsen - men jag vet att Rachel satt i publiken med kameran i högsta högg så jag ska fråga henne om hon är villig att dela med sig.
Nu har jag bara 6 dagar kvar till SVERIGE. Hjälp!!
Nu kära bloggläsare så går mitt år här i USA in på den sista veckan och jag börjar mer eller mindre inse hur mycket jag kommer sakna alla här - speciellt mina närmaste vänner. Denna helgen gick som väntat snabbt förbi och jag hade inte tid att uppdatera min blogg förens nu på söndagskvällen, då jag ligger min säng med min svenska laptopen i mitt knä och låter mina fingrar frenetiskt klicka på skrivbordstangenterna. Jag har i 10 månader klarar mig utan ett skrivbord, och jag ska under den sista veckan inte bryta trenden att ha min amerikanska (xxl-sized) säng som min arbetsplats/sovplats/matplats/garderob.
Jag har gått och blivit väldigt patriotisk här borta i South Dakota. Idag fick jag reda på att Sverige hade vunnit bronsmatchen mot USA i hockey VM och efter det så sms:ade jag varenda kotte i skolan och konstaterade stolt att Sverige hade slagit deras hemland.
Mamma och pappa, när jag kommer hem så ska jag förövrigt sova med en svensk flagga under kudden, jag vill ha texten till nationalsången ingraverat i min vägg, och möjligtvis en taturering med den svenska flaggan rakt i pannan. Jag är 18 nu, så tatureringen låter bra.
Hur som helst så var min helg underbart kul, och jag ska försöka återberätta den så gott det går.
Fredag
Idag efter skolan åkte jag, Amanda och Mikayla in till Sioux Falls för att måla porslin i pyjamas. Varje fredag hålls det nämligen ett s.k. pyjamasparty på en liten hobbyaffär i utkanten av Su Fu och vi passade på att åka dit för att umgås och endast ha kul. Jag och Mikayla valde varsin skål att måla, medan Amanda tog ett stort fat för att få plats med våra handavtryck samt texten "Friends forever" och "Vänner för alltid". Vi hade riktigt roligt tillsammans och jag gjorde en liten grön skål, utsmyckad med diverse blommor, svensk flagga (givetvis), och med våra namn så att jag alltid kommer ihåg mina bästa vänner.
Efter målningen så stannade vi till vid "Coldstone" för att köpa South Dakota's bästa glass. Jag valde smakerna sockervadd och kaffe, och Mikayla frågade mig försiktigt om jag verkligen tyckte det var gott eftersom smakerna inte direkt går ihop. Jag tyckte dock att det smakade ljuvligt även om Amanda och Mikayla's glassar var minst lika goda.
När vi väl kom tillbaka till Lennox, runt 20.00, så gick jag över till Kelli's hus där hela mitt kompisgäng (20 pers) kollade på filmer och lekte olika lekar. Eftersom jag kom dit lite sent så fick jag trycka mig ned på golvet i Kelli's lilla vardagsrum och försöka pay attention to the movie, Role Models. Jag hade dock redan sett den filmen så jag spenderade den sista delen av filmen med att snacka med Jackie och Kelsey som satt bredvid mig. Vi spenderade sedan sista delen av kvällen med att leka Murder in the church, och det hela slutade med att jag och Jackie gick runt tillsammans och skrämde upp alla - vilket var riktigt kul. Jag kom hem runt tolvtiden och gick och la mig direkt eftersom jag var mer eller mindre trött efter veckans stenhårda schema.
Lördag
För att få tillbaka energin så sov till klockan 12.00, och begav mig därefter över till Josh's hus tillsammans med Jackie och Simeon för att spela lite spel och bara chilla.
Söndag
Idag åkte jag, Mitchell, Jackie, Autumn, Ben, Simeon, Elias, Trent och Andy till Sioux Falls för att titta på den omtalade filmen, Wolverine. Filmen var ganska bra, saknade dock grafiken i vissa scener vilket gjorde att det hela såg mycket overkligt ut - vilket var synd. När väl filmen var över så fick jag en liten avskedspresent från Autumn, nämligen Swedish Fish! Jag tackade henne med en stor kram och vi pratade lite om hur konstigt det ska bli när jag åker hem. Som tur är så får jag se henne igen på söndag...
Godnatt!
Amanda och Mikayla
Inlägg
