High School Year i USA 08/09!

Kom precis hem från Stockholm nu och jag är minst sagt trött eftersom jag var tvungen att stiga upp klockan 06.30 för att hinna med alla förberedelserna innan mitt besök på ambassaden. För att ta det säkra, framför det osäkra bestämde vi oss för att åka buss dit eftersom varken jag eller mamma visste vägen dit. Jag hade bestämt mig för att vara vid "The US Embassy" klockan 08.00, en timme tidigare än min bokade tid som skulle ägnas åt köande. Bussen skulle gå klockan 07.36 och efter att vi stått x-antal minuter stressade i busskuren kommer en anfådd gubbe fram till oss och berättar att Busschaufförer strejkar idag vilket har resulterat i att all busstrafik har stälts in. Jag och mamma får smärre panik och springer (med gubben hack i häl) tillbaka till vandrarhemmet för att istället ta bilen dit. Men karta och hyperventilation försökte vi ta oss fram genom Stockholm, och efter 35 minuter av virrande lyckades vi komma fram till den Amerikanska ambassaden som såg ut som en stor militärbas av grå betong. Kön för nonimmigrant Visa sträckte sig ganska långt och jag fick inta den sista platsen i kön, bakom en tjej som skulle åka som Au-pair till New York och vi pratades vid en stund. Jag hade min mamma med mig som stöd under kön utomhus som tog ca 1 h + 45 minuter, tillägas bör också att det var väldigt varmt och jag hade en stickad svart tröja på mig eftersom jag förutspått att det skulle bli kallt. När det väl var min tur att visa upp diverse papper för en vakt och sedan gå igenom en metalldetektor var jag ganska nervös, men allt gick bra och jag fick ta mig up pmot ambassaden och sätta mig i ett rum tillsammans med flera andra människor som skulle söka visum etc. Rummet var dock ganska litet och stolarna stod uppradade på rader framför en tv som visade CNN 24/7. Jag satte mig på en stol och väntade på att få mitt svensktklingande namn uppropat med en amerikansk brytning och det tog inte längre än en halvtimme innan en tjej ropade att jag skulle komma till Bås F. Det första jag fick göra var att fixa fingertryck på en skärm intill båset, vilket gick ganska snabbt. Sedan var det dags för intervjuen och jag kände inte va någon nervositet, snarare trötthet..

Ungefär så här gick den "fruktade" intervjuen till (A- Ambassaden J- Jag):
A- Hello Anna. So why do you want to study at a High School in USA?
J- To improve my english skills and blabla
A- So, who is paying for this?
J- My parents
A- And where are you going to stay?
J- In Lennox, South Dakota
A- Oh, do you know anything about South Dakota?
J- Yes a few things, but i'm planning to learn more about the state.

.. Och så vidare!

Sedan berättade hon att mitt visum kommer på måndag nästa vecka och hon önskade mig lycka till i USA. De frågorna hon ställde under intervjuen var alltså endast till för att säkerställa att allt jag skrivit på mina ansökningshandlingar stämde. Så efter drygt två timmar traskade jag nöjt ut ur ambassaden och träffade återigen min mamma som satt och samtalade med en man vars son också ska åka till USA på ett High School year. Världen är allt liten..