På grund utav att jag var bortrest över helgen med min utbytesstudentgrupp till Minneapolis/Saint Paul, som även går under namnet Twin Cities, så har jag inte hunnit berätta om det som hänt - för jag har nämligen bytt till min permanenta familj nu, och innan jag skriver om hela historien så kan jag garantera er om att jag har det jättebra här.
Så i fredags, tidigt på morgonen innan första lektionen hade börjat så hörde jag min rektor ropa att jag skulle komma till "The Office". Jag som då inte hade några föraningar om vad som skulle hända traskade dit och fick sedan prata med Mr.Rabbi (min rektor). Han frågade då hur jag mådde och andra klassiska frågor innan han släppte bomben om att han hade hittat en ny permanent värdfamilj till mig. Det kom som en härlig chock då han uttalade orden och jag satt i extas när han sa att "They are really good people" och alla som jag pratade med i skolan verkade hålla med om det. Han berättade även att min värdmamma Julie skulle komma och hämta upp mig klockan 16.30 efter skolan så jag fick springa hem till mitt tillfälliga hem och packa ner allt. Givetvis så glömde jag min webbkamera men jag ska dit imorgon för att hämta den.
Min värdfamilj består alltså av Juli och Jay, de har tre barn, varav den yngsta är Ben och han är en sophmore på Lennox High School. De bor på Main Street i ett vackert stort hus som är ihopkopplat med deras begravningsbyrå som Jay och hans pappa äger. De är jättetrevliga och nämner ständigt hur synd de tycker om mig som fick bo under så dåliga omständigheter. Sedan så är de kristna och brinner för att hjälpa barn med svårigheter och funktionshinder så att de kan ha ett värdigt liv. Jag ska gå i kyrkan på söndagar och gå i en ungdomsgrupp tillsammans med Ben (min värdbror), Ben, Betsey, Michela, Katie - ja, alla från min Cross Country grupp så jag tvivlar på att vi kommer ha tråkigt.
Igår så åkte jag och några till från min organisation i USA, ISE, till Minneapolis/Saint Paul för att gå på Mall Of America och sedan se en professionell baseballmatch mellan The Twins och The Royals. Själva resan tog ca 4 timmar och vi satt uppdelade i tre minibussar och det var allt annat än bekvämt. Luften var extremt kvav och två killar från Serbien satt och sjung deras inhemska låtar i höga, men falska, toner. När vi väl kom till Mall Of America, som är det största köpscentrumet i Amerika, så hade vi bara 1 ½ timme på oss att vara där innan vi var tvungna att åka till baseballmatchen. Så jag och Medina, från Brasilien, sprang runt som galningar i de olika affärerna för att hitta något att köpa – och det enda jag lyckades med var ett vackert rosa fodrar till min iPod så att den inte ska slitas ut eftersom jag använder den dagligen. Vi åkte därefter till matchen, och jag hade oturen att hamna i bussen med en chaufför som körde fel, så istället för Twins stadium – så hamnade vi i downtown och lyckades se en stor del av Minneapolis. När vi kom till arenan efter 40 minuters felkörning så fick vi våra biljetter och kunde gå in. Det var en obeskrivlig känsla som jag fick när jag såg hur mycket människor det egentligen var och jag kände mig mycket liten. Det var kanske 35.000 människor som tittade på matchen i arenan och vid våra sitsplatser så sprang det killar som försökte sälja glass, öl, jordnötter – ja allt som man kan behöva för att njuta till max. Stämningen var verkligen grym och att se alla människor på läktarna göra ”vågen” är riktigt häftigt. Dock så var själva matchen intressant de första 10 minuterna, men efter att vi suttit i 3 timmar så blev det extremt tråkigt och vi ville åka tillbaka till Mall Of America som stängde klockan 22.00.
När vi kom till hotellet efter en ganska jobbig, men kul, dag så blev vi indelade i s.k. sovgrupper. Jag hamnade med 3 tjejer från Norge, Vietnam och Spanien – och de var mycket trevliga. Jag och Mia (hon från Norge) provade att snacka med varandra för att se hur mycket vi förstår och jag skrattade nästan så jag grät då hon nämnde att vi säger ”Ät inte gul snö” så roligt och härmade oss.
På söndagen så vaknade vi upp ganska tidigt, så jag och Mia bestämde oss för att gå ned till frukost buffén för att äta frukost. Eftersom det är buffé och gratis så gick vi efter mottot: ÄT ALLT. Så jag åt sammanlagt:
1. Våffla med sirap
2. 1 Ägg
3. 1 Bagel
4. Tallrik med mjölk och flingor
5. 2 glas juice
6. 1 wienerbröd
7. 1 Äpple
Och sedan storknade jag..
Vi åkte sedan till The Outlet mall som låg ca 1 timme ifrån Mall of America och där köpte jag bland annat en tröja, en scarf och en lite finare tröja på Old Navy för sammanlagt 150 kr, vilket jag är mycket nöjd med.
På bilresan hem hamnade jag bredvid de två sjungande serberna och det slutade med att en av dem tog på sig min scarf och torterade mig genom att kittla mig. Det var extremt roligt, även om jag höll på att dö när de inte slutade kittla mig – utan fortsatte och fortsatte även fast jag hade ramlat ner på golvet av skratt. Men efter att jag slog till dem vardera i huvudet så tror jag de fattade vad ”STOP IT” betyder.
Min värdmamma hämtade mig när vi kom fram vid Sioux Falls och nu så väntar jag på att vi ska åka dit igen för att äta pizza.
Hjälp, jag har knappt hunnit förstå vad som hänt eftersom allt gick så snabbt - men jag ska försöka återberätta hela historien.
Precis efter jag kommit hem från min Cross Country träning så ringer Ronda och berättar att jag ska packa mina väskor eftersom jag ska flytta. Hon nämner inget mer och lägger sedan på, innan jag hinner fråga vem jag ska bo med och vart. Jag fick givetvis panik, som genomsyrades av glädje, och jag ringde Diane (min regional maneger) för att fråga vart jag skulle flytta. Hon berättade att jag skulle temporärt bo hos Lisa och Leonard tills de hittar en permanent familj till mig eftersom jag inte kunde stanna och Rick och Ronda. Hennes agerande kan jag tacka min pappa och Explorica för, eftersom jag tror att hon aldrig skulle tagit mitt part om inte vi tog kontakt med ISE på en högre nivå. Jag ringde sedan min mamma och pappa, som låg och sov, och berättade nyheterna. Jag kände mig förvirrad eftersom jag aldrig hade förutsett att jag skulle flytta idag, och få mindre än 1 timma på mig att packa och åka iväg.
Lisa och Leonard är ett yngra par i 30 års åldern och bor i ett jättefint hus i utkanten av Lennox. Det luktar så fräsht här och allt är kliniskt rent jämfört med de förra huset jag bodde i. Dock känns det lite jobbigt att jag ska byta familj igen efter detta, men jag är så glad över att jag äntligen fick flytta därifrån.
Så efter att Ronda skjussade mig till mitt nya hus, så åkte jag, Lisa och hennes två yngre kompisar (kändes mer som i min ålder) och köpte pumpor och diverse andra saker som hör till Halloween. Sedan åkte vi tillbaka "hem" och vi åt en utsökt pizza och kollade på Dancing with the stars - där Jonas Brothers uppträdde.. Jag är dock inget större fan av dem, men många på min skola har sina skåp fulla med bilder på detta pojkband.
Igår spenderade jag dagen tillsammans med Cathina och tre andra tjejer som jag inte kommer ihåg namnet på. Vi åkte till runt i Lennox för att snacka, äta animal crackers och hänga runt, så som de själva uttrycker det. Alla verkar köra runt i sina bilar här och det är där man umgås.. Lite skumt att förstå, men det var kul.
I lördags hände något skumt som jag glömt att berätta om. Efter en tävling i Cross Country så åkte jag och mitt lag genom staden Mitchell som har värdlens enda Corn Palace. Våran coach ville att vi skulle stanna bussen så att jag och Marcella kunde se byggnaden med våra egna ögon. Det var riktigt coolt på utsidan och när vi väl gick in så hörde vi hög musik och vi förutsatte att de var en form utav konsert som hölls i en utav lokalerna. Men vi hade fel, när vi gick dit för att kolla så var det ca 200 äldre människor som dansade polka och eftersom vi (hela cross country laget) hade gått ner och stod vi scenen så drog de tag i oss och lärde oss att dansa polka. Jag dansade med en kort gubbe och sedan några från mitt lag och vi skrattade nästan så vi grät. Allt var så random och för att förstå själva händelsen behöver man nästan vara där själv. Sedan på kvällen gick jag och Marcella på en födelsedagsfest i Sioux Falls och vi kom inte därifrån förens 02.00, efter att vi hade åkt runt hela staden i en stor Limo. Jag hade då varit uppe sedan 05.00 och jag gick på överenergi = skrattattacker. För första gången i mitt liv hade jag dansat polka och åkt i en limousine..
Nu så ska jag skriva klart min short story in creative writing. I really like that class, but sometimes my creativity seem to be left behind somewhere.. Puh!
The Corn Palace! (Coach är med på ett hörn..)
Igår tog mitt Cross Coutntry lag gruppfoto och de som ville individuella. Jag valde båda alternativen eftersom det kan vara kul att ha som minne när jag kommer hem. Bilderna här nedan är dock av min egna kamera, kände att jag ville ha några bilder digitalt även fast skärpan inte är så bra. Jag kommer att skicka hem fotona när jag får dem, men det blir väll inte förens om en månad eller liknande misstänker jag.
Fortfarande väntar jag på familj. Känns som om tiden går jättesakta och jag mår verkligen sämre och sämre för var dag som går. Min dramalärare blev alldeles förtvivald när jag berättade vad som hade hänt, eftersom hon igår kom upp och frågade hur jag mådde, och hon ska också börja leta efter en familj.
Explorica har agerat också, eftersom min LC inte alls verkar bry sig om hur jag känner mig utan mer klagar på hur många utbytesstudenter hon har att omplacera. Men förhoppningsvis händer det något snart..
Som titeln beskriver så fick jag idag se på en riktig amerikansk fotbollsmatch för första gången i mitt liv. Var inte riktigt så spännande som jag trodde, allt gick så snabbt och domaren blåste i sin nedrans visselpipa 24/7, så det kändes aldrig som om det blev något riktigt spel. Jag var där med Marcella och hennes värdmamma och det var extremt skönt att komma bort från min värdfamilj. Jag och Marcella såg kanske 2/3 av matchen innan vi tröttnade och gick till några vi kände för att snacka och få tiden att rinna iväg. Det hela slutade med att vi förlorade med 0-39 mot Harrisburg, som ska vara ett utav de bästa lagen i South Dakota och Lennox är rankad bland de sämre (vi har inte vunnit en ända match hittills). Det kändes riktigt surt att vi inte lyckades få ihop en enda poäng – men publiken och cheerleadarna hade hoppet uppe och hejade för fullt på det stackars utmattade laget under hela matchen. Jag klappade och skrek när alla andra gjorde det, eftersom jag inte har någon större koll på de till synes komplicerade reglerna.
Jag väntar fortfarande på värdfamilj och jag hoppas att det löser sig snart. Orkar knappt tänka på det längre, vill bara härifrån.
Lägger ut bilder och en film från matchen, titta gärna!
Jag och Marcella!
Lennox (svarta) vs. Harrisburg (vita)
Cheerleaders
The marching band!
Ni som hade möjligheten att läsa mitt borttagna inlägg vet varför jag byter familj och jag ska försöka svara på alla mejlen jag fått, men det kommer ta tid eftersom jag har minst 20 kg läxor som jag måste ta i tu med först.
Det står nu klart att jag ska byta familj, men det kan dock ta en längre tid att hitta en ny värdfamilj i Lennox. Min lokala representant, Diane har ringt runt till diverse personer i Lennox och min rektor letar också. Sedan så ska Marcellas mamma försöka se om hennes vänner har möjlighet att få låta mig bo hos dem, så det känns verkligen som om alla är engagerade. Jag känner mig ganska sliten och det här är verkligen en jobbig period att gå igenom på grund utav att Ronda verkligen vill få mig att stanna medan jag har helt bestämt mig för att byta. Hon försöker få mig glad och säger att Diane inte blir sur om jag vill stanna, men jag tror hon börjar att förstå att jag aldrig komma tycka det Rick gjorde var okej.
Pedro byter föresten familj idag, en lärare på hans skola hjälpte honom att hitta familjen eftersom Diane inte hade något större intresse i att hjälpa honom. Jag kände mig nästan lite avundsjuk när jag såg hans väskor i hallen denna morgonen och jag önskar att det där vore jag. Visserigen hade hans lärare letat efter en familj åt honom under några veckor, vilket förklarar varför det gick så snabbt.
Nu så ska jag snart åka till skolan och det ska bli skönt att koncentrera tankarna på annat.
Nagot fruktansvart har hant som gor att jag btyer vardfamilj. Har inte tillatelse att srkiva om handelsen, eller beratta om den, men ni som undrar kan mejla: anna.nystrom91@hotmail.com. Jag svarar pa fragor!
Skrev detta inlägget den 13/9 2008
Idag hände något fruktansvärt som sannolikt kommer göra så att jag måste byta familj. Så just nu mår jag allmänt dåligt, men jag ska försöka återberätta allt.
Allt började med ett gräl på nedervåningen mellan Rick (min värdpappa) och Linda (Austins flickvän som bor med oss). Jag var uppe på mitt rum, med stängd dörr, och hörde hur de höjde rösterna och sedan när de skrek åt varandra. Sedan hörde jag ett tjut och Linda som skrek att han (Rick) inte får röra henne och att hon ska ringa polisen. Rick hade då knuffat henne hårt och då kom Austin in i leken och vrålade att Rick inte får röra henne. Sedan skrek de åt varandra i huset och gick sedan ut i trädgården för att fortsätta grälet (och det ekade över hela kvarteret) samtidigt som Linda ringde polisen eftersom Rick hade slagit till henne. Jag som var uppe i mitt rum och betraktade händelsen tillsammans med Pedro fick panik och började gråta, det blev värre när polisen kom (3 bilar) eftersom Ronda då började gråta eftersom hon var skräckslagen av vad Rick hade gjort. Jag försökte ringa Diane under tiden men fick inte tag på henne, så jag ringde ISE-Emergency då jag fick prata med en kille och jag förklarade läget. Sedan när polisen hade åkt iväg, (ingen hände, så vitt jag vet), så ringde Diane och pratade först med Ronda och sen med mig. Hon frågade hur jag mådde och jag sa att jag verkligen inte mår bra och att jag aldrig kommer känna mig säker här igen. Då sa hon att Linda och Austin ska flytta så det kommer bli bra, men då nämnde jag att det spelar ingen roll om de flyttar: problemet är fortfarande att jag aldrig kommer känna mig säker och lita på Rick igen. Jag nämnde också att jag vill flytta härifrån, vilket Pedro också vill. Ronda fick sedan reda på vad jag hade sagt till Diane och hon kom upp och pratade med mig om allt som hänt och bad om ursäkt, sedan kom Rick upp och bad om ursäkt och berättade att han blev sur på Linda för att hon inte hjälper till, men jag tycker att det bara är bullshit eftersom hon visst är hjälpsam och trevlig. De vill verkligen inte att jag ska flytta men efter det som hänt så kommer det aldrig att bli okej. Jag kommer aldrig att kunna vara runt Rick, aldrig kunna vara i samma hus som han utan att känna mig deprimerad och rädd.
Sedan för att få mig på andra tankar så skjutsade de in mig, Kian och Christan till The German Fest som skulle föreställa någon form utav festival till ära för Tyskland. Kian påpekade att det mesta var fel och han blev inte imponerad av den s.k. Tyska maten. Vi åkte sedan hem till dem för att vänta en halvtimme innan vi skulle gå på bio. Jag och Kian såg på en snutt av SpiderMan 3 medan Christan vilade i sin säng p.g.a. att han hade huvudverk. Deras värdpappa skjutsade sedan in oss till ”3-dollars bion” där vi såg Hancook! De visar alltså lite äldre filmer för ett mycket billigare pris, och sedan är biosalongerna mycket trevliga.
Nu sitter jag uppe på mitt rum och väntar på att få tillgång till internet, vilket förmodningen blir när Rick är borta ifrån nedervåningen eftersom jag vill undvika all kontakt med honom.
Detta är nog ett ypperligt exempel på att livet som utbytesstudent inte är en dans på rosor. Jag hade aldrig föreställt mig att detta skulle hända, men jag ska försöka att vara stark nog att ta mig igenom det här.
---
Fick några frågor som rör de förra inläggen:
1. Hej! Jätte bra blogg, följer den! Jag har en fråga ang. fickpengar. Hur mycket har du per månad? Hur mycket gick åt i NY?
Ha det bäst!
Jag har ingen bestämd summa per månad, men under den första månaden gjorde jag av med kanske 4000 kr eftersom jag köpte en hel del nya kläder och skor som jag behövde ha till skolan. Men jag tror dock att jag nu kommer att klara mig på 2500 kr, eller mindre varje månad beroende på hur mycket pengar jag lägger ut på mat osv. Till New York så hade jag förutspått att jag minst skulle göra av med 1500 kr, men jag gjorde endast av med ca 500 kr som främst gick åt till mat och en klassisk I<3ny style="font-weight: bold;">2. Jag vill också fara som utbytesstudent! Och mina föräldrar är inte emot det alls, tvärtom. Okej, dom kanske inte vill bli av med mig, men dom säger att jag kan göra allt jag vill och att dom stöttar mig och hjälper till om jag bestämmer mig för att fara. JAg vill verkligen fara, men nu är det den stora frågan, vart? USA känns ju kul och så men, alla åker ju dit. Jag vill uppleva äkta High School och det går ju som bara i USA, men jag vill ändå fara till andra länder, då tänkte jag du som är iväg har du några tips? Tacksam för svar /Amanda!
När jag bestämde mig för att åka som utbytesstudent så hade jag redan innan klart för mig att det var USA som gällde, men jag tänkte också över Australien. Men i och med att det kostar en förmögenhet att åka till Australien så kändes USA bättre, och smartare. Om du vill uppleva en äkta amerikansk High School så kan du givetvis endast göra det i USA, men du kan ju få en liknande och kanske mer exostisk upplevelse i andra länder såsom Nya Zeeland eller Kanada. Att få uppleva själva utbytesstudent-upplevesen kan du nog göra i vilket land som helst, men det beror självklart på vad du själv tycker. Om jag vore du så skulle jag lita på min magkänsla och prata med mina föräldrar om vad de tycker! Lycka till.
Först och främst så vill jag bara säga tack till mina kära föräldrar som hjälpt mig att nå min dröm och jag kommer för evigt att vara tacksam till min pappa som betalde min programavgift, stöttat mig och hjälpt mig med mina ansökningar och det ar tack vare honom som jag faktiskt sitter här idag! Sedan ett viktigt tack till min mamma som varit min trogna medföljare på informationsmöten, visumansökningar och hjälpt mig med fickpengar - vilket betydde så mycket för mig. Utan er skulle jag inte klara att vara här i USA ett år, ni är mitt skydd i stormen som jag kan dra mig tillbaka till. Älskar er jättemycket!!
Igår var jag på Orientation Picnic med ISE i Sioux Falls. Det var trevligt, trots att det blåste kallt (vart tog 30-graders värmen vägen?). Efter en läng genomgång om olika regler och middag så fick vi göra vad vi ville i parken som vi var i. Jag, Kian (från Tyskland) och Christian (från Venezuela) spelade minigolf och det var det roligaste jag gjort på länge. Vi spelade dock inte seriöst och vi sprang över banorna och försökte förstöra för varandra, vilket var hur kul som helst. Sedan "råkade" jag skjuta Kians golfboll ner i dammen och vi skrattade så vi grät. Dagen avrundades med Go-Cart, men jag hann aldrig upp med Kian och Christian eftersom de körde som galningar och jag var nogrann med att hålla mig undan ifrån fartdårar.
Skolan idag gick bra, fick tillbaka mitt prov i Drama om Teaterns uppkomst i Grekland och jag fick högsta betyg! Sedan fick jag även reda på vad jag fick på mitt Quiz (prov) i American Lit som jag trodde gick allmänt dåligt eftersom jag inte hade tränat, men jag lyckades ro hem A- , så jag var en utav de bästa i klassen. Tjohej!
Idag sprang vi försten 5 miles i Cross Countryn och jag har övertygat Marcella att börja! Förhoppningsvis får hon det, eftersom hon är utbytesstudent och vi får göra lite som vi vill.
Nu så ska jag göra mina läxor och förhoppningsvis få i mig någon mat (Junk Food, vad annars?).
Hoppas ni har det bra!
Innan jag börjar överösa er med detlajer från gårdagen så måste jag bara säga tack, för alla fina kommentererna till förra inlägget. Thanks a lot guys!
Igår ringde Ben mig och frågade om jag fortfarande ville åka till Sioux Falls för att se på Wall E på bio. Jag sa givetvis ja, eftersom jag annars skule få sitta hemma och spela alla möjliga spel med Brianna, vilket är kul i sig men inte jämfört med att träffa nyfunna kompisar. Ben och Amy hämtade upp mig runt klockan 16.00 och vi mötte sedan upp med Betsey och Elliot på bion. Ellior är Bens pojkvän och de träffas nästan aldrig i Lennox på grund utav att de flesta här har en ganska strikt syn på homosexuella - vilket jag tycker är synd. Filmen var jättesöt, även fast jag misstänker att den var riktad till barn. Efter filmens slut åkte vi till försat bästa mataffär och Ben råkade på vägen köra rakt ut i en gata så en vit stackars bil var tvungen att svänga upp på vägkanten och krockade nästan med en lyckstolpe. Ganska läskigt..
På mataffären handlade vi alla nödvändiga matvaror som vi skulle ha till våran Italienska middag, som Ben och Elliot skulle laga. Vi åkte sedan hem till Ellior och lagade middagen som faktiskt blev utsökt, även fast själva utsendet såg allt annat än inbjudande ut. Vi avrundade middagen med en god efterrätt och sedan skjussade Betsey hem mig och Amy. Under vägen hem så samtalade Betysey och Amy om allt gossip (skvaller) som går runt skolan och det förundrar mig hur mycket det egentligen vet om allt och alla. Jag försökte hänga med så mycket som möjligt, men det är svårt att veta vilka alla är eftersom jag bara har ett begränsat namnförråd.
Idag ska jag på picnic med de andra utbytesstudenterna runt Sioux Falls och förhoppningsvis så finns det någon mer svensk där. Skulle vara så härligt att prata med någon från samma land, fast jag kan förstås nöja mig med en norsk också.
I förra inlägget fick jag några frågor som jag tänkte passa på att svara på:
- Vilket organisation åker du med?
Jag åker med organisationen Explorica som jag verkligen rekomenderar. Deras service har varit mer än bra och campet i NYC var pricken över i:et.
- Vad sa dina föräldrar när du ville åka iväg? Mina är nämligen extremt tveksamma och jag försöker hitta argument för att få åka... Har du några tips?
När jag slätte nyheten om att jag ville åka som en utbytesstudent så var mina föräldrar mer än tveksamma och de sa nästan indriekt nej. Min pappa som verkligen ill undvika att jag ska raka ut for nagot tyckte att det vore mer passande för mig att åka efter gymnasiet, dvs att åka under min universitetstid då jag skulle slippa att bo med en värdfamilj. Trots detta så släppte aldrig min motivation att försöka göra så att de förstod hur viktigt ett High School Year egentligen skulle vara för mig och jag beställde hem borschyrer, läste på internet och räknande ut hur mycket det skulle kunna kosta. På något sätt så tror jag att mina föräldrar började inse att jag aldrig riktigt skulle kunna ge med mig, så de lät mig gå på en intervju hos Explorica - som lätt mig till var jag sitter idag. Sedan sa betalade min alskade pappa min programgift, sa jag kommer forvevigt att vara tacksam, och min mamma hjalpte mig med att skaffa visum, ga pa informationsmote och hjalpa till med fickpengar. Jag alskar mina foraldrar och utan dom sa skulle jag aldrig klara av att vara i USA ett ar.
Så mitt tips är alltså att aldrig ge upp, berätta för dina föräldrar hur viktigt det här är för dig och vilka fördelar det kommer ge dig att åka iväg som utbytesstudent. Du kan även ta upp att de går att ta räntefria lån, att du själv kommer stå för en stor del at programavgiften och VISA hur motiverad och mogen du är.
Vad hände med kommentarerna people? Det är mycket roligare att skriva om jag får respons, annars tappar jag lätt motivationen att uppdatera från staterna!!
Dagarna här flyter på i sin illa gång och jag börjar som smått att komma in i den amerikanska vardagen utan att bli helt chockerad över deras matvanor och beteende. Cross Country träning går för övrigt jättebra och i förrgår hade vi ett meet i Beresford då jag kom på 20 plats, så nu har jag bara 10 placeringar framför mig innan jag får medalj. Mitt mål är att åtminstonde komma på placering 10 innan säsongens slut.
Idag, till min stora förskräckelse, försov jag mig till klokan 10.15 och fick panik. Jag drog snabbt på mig mina kläder och Austin fick göra en uttryckning för att skjussa mig till skolan. När jag väl var där så fick jag springa till The Office för att fylla i några papper om min ogiltiga frånvaro och jag kände mig så hemsk, även fast sekreteraren sa att det var okej. Hädanefter ska jag sätta tre alarmklockor och jag ska släpa migg upp ur sängen om det så ska bli det sista jag gör!
Hur som helst så händer det en hel del i min värdfamilj som jag inte riktigt vågat skriva om med tanke på att de finns program som kan översätta svenska till engelska, eller portugisiska - men just nu så känns det ganska relevant och jag vill hemskt gärna dela med mig av upplevelserna här. Saken är den att Pedrom utbytesstudenten från Brasilien, säger att han är allergisk mot hundar, vilket inte stod med på hans application och han har även en hund hemma.. Sedan så har han pratat med våran Local Coordinatior Diane och klagat över att det inte finns någon mat i huset, vilket det visst gör. Sedan låser han in sig på sitt rum 24/7 när han inte är i skolan och beter sig oförskämt emot Ronda och Rick som försöker hjälpa honom att anpassa sig. Ronda konfronterade honom idag om varför han sa som han gjorde till Diane (Ronda och Diane är bästa vänner, vilket förklarar varför Ronda vet om deras telefonsamtal) och sedan dess har vi inte sett skymten av honom eftersom han sitter i sitt rum. Kanske beror allt det här på diverse missförstånd i och med att hans engelska är begränsad, men just nu är allt messed up och min värdfamilj börjar tycka att han är lite skum.
I helgen så ska jag på picnic med alla andra ISE-studenter runt Sioux Falls och sedan ska jag gå på bio med Betsey, Ben och några till från min Cross Country grupp. Jag lägger även upp en bild med artikeln, så ni får se.
Inlägg
