I'm alive! (almost)

Igar kom jag fram till vardfamiljen och jag var nara brytpunkten. De ar inte alls som jag tankt mig och min vardpappa som hela tiden namner att humor ar det viktigaste i deras familj drar hur daliga skamt som helst och de skrattar at overviktiga manniskor och klar deras hundar i sma rosa minidrakter. Deras hundar (5 stycken) skaller konstant och huset ar allmant smutsigt och stokigt. Igar nar jag fick aka med min local cordinator Diane och hennes tyska utbytesstudent Kian till stan sa brot jag totalt och satt och hulkade i baksatet. Som pricken over i:et ringde min pappa da och jag kunde inte langre halla tillbaka tararna. Mina vardforaldrar kanns riktigt otacksamma och nar jag gav dem mina presenter sa orkade de knappt oppna dem. Jag fick aven reda pa att jag ska fa en vardsyster fran Serbien och hon ska komma hit denna eller nasta vecka - vilket kanns skont eftersom jag inte skulle orka vara har med min vardfamilj sjalv.

Min egna dator har slut pa batteri och min mamma ska skicka en adapter sa jag far vanta med att sitta vid datorn langre.

Hoppas ni har det battre an jag!

12 Comments:

  1. Anonym said...
    Fan vad jobbigt!
    Hoppas verkligen att det blir bättre, eller att du får byta familj om du vill det.
    Ida said...
    men stackare! :(
    det låter inte kul, men kanske kanske att det kan bli bättre? de som verkade så bra innan? stå på dig annars och byt familj!
    Anonym said...
    Jobbigt men du verkar som en stark tjej! Du kommer klara det om du bara pratar med familjen om vad du tycker är jobbigt och om det inte funkar så finns alltid möjligheten att byta familj (även om det kanske inte är den roligaste). Sen kan det ju hända att det blir bättre så fort du bara börjar skolan och du får lite kompisar :)
    Hoppas allt löser sig!
    Anonym said...
    Åh, tråkigt att dom inte alls var som du hade tänkt dig! Men det löser sig på ett eller annat sätt ska du se.. Men jag vill fortfarande veta vad det var för fel med dina adapter? :o Kan ju vara bra att veta nu innan man åker..
    Anonym said...
    Näe, vilken besvikelse :( Men som det heter, bryt ihop och gå vidare. Du kommer klara det! Även om ett familjebyte visar sig vara det enda alternativet. Jag håller tummarna för dig!!
    Anonym said...
    Gud vad jobbigt! Det kommer sakert bli battre. Det har bara gatt en dag.
    Jag tycker ocksa att det ar ratt jobbigt nar man ar sjalv och tanker pa det.
    Hoppas att det blir battre, jag tanker pa dig!
    Kram!
    Anonym said...
    Hej du! Hoppas att du inte mår för skit, och att allting löser sig. På något sätt gör det det, men kanske tar det ett tag.. Du är inte ensam om att tycka att det är jobbigt, jag har varit här en vecka nu, och fast att inget är hemskt eller så så är det fruktansvärt jobbigt.. Ingenting blir väl som man tror antar jag, men detta år kommer, hur vi än har det, bli ett jättetufft år, det är inte bara något folk säger. Jag har mått skit idag, men imorgon är det säkert bättre. Hoppas att du överlever och inte ger upp!
    Anonym said...
    ANNA!!!!!
    Fy vad jobbigt! Jag tycker att du ska ge det en vecka i alla fall.. vad sa din LC när du började gråta? Om saker inte blir bättre får du ju prata med Explorica men vänta tills din värdsyster från Serbien kommer, ni kanske har jätteroligt i hop! Och om hon inte heller tycker om familjen är det ju större chans att ni båda får byta! Sedan har du ju nyss kommit och det klart det är lite jobbigt i början, men det underlättar ju inte precis om de är otacksamma. Jobbigt med hundar som skäller hela tiden :P Men gör det bästa av situationen och ta hand om dig!! Massa kramar <33
    Anonym said...
    Åh gud vad jobbigt för dig! Speciellt när det redan är väldigt jobbigt att ha åkt ifrån sin trygga miljö i Sverige med folk man känner och älskar. Hoppas det ordnar sig och att du får chans att byta familj om det inte gör det. Stå på dig, och så får vi hoppas att den serbiska tjejen är schysst :)
    Anonym said...
    Va? Hur kan an vara så nonchalant? (tänkte på det du skrev om presenterna).
    Men jag tycker du ska ge det en vecka och se hur det känns då, annars byt familj och stå på dig!
    Lycka till!
    Anonym said...
    Hej anna! du vet nog inte vem jag är, men jag skriver ändå! Jag var i usa förra året, kom alltså precis hem. Jag hade det sjukt jobbigt i början, ingenting var som det skulle och jag bara grät och grät och ville bara hem! bestämde mig för att åka hem och medans de letade biljett (det sa de att de gjorde i alla fall, men det var bara en grej för att få mig att börja trivas) så började jag trivas! jag lovar dig, så fort skolan börjar så kommer allt att lösa sig!! JAG LOVAR! gedet en chans, du kommer inte vilja åka hem sen i juni :) Lycka till! Stå på dig.
    Anonym said...
    Stackars min lilla Anna:(

Post a Comment





Copyright 2006| Blogger Templates by GeckoandFly modified and converted to Blogger Beta by Blogcrowds.
No part of the content or the blog may be reproduced without prior written permission.